Alva Rosenqvist är en svensk samtida konstnär vars arbete kretsar kring den livslånga rörelsen att förlora sig själv, återvända och medvetet börja om. Efter år av kompromisser där kärleken fick ta större plats än hennes egen röst blev måleriet en handling av självåtertagande, ett rum där närvaro, integritet och livskraft kunde byggas upp på nytt, lager för lager.

Hennes svartvita porträtt bär det oförhandlingsbara: den del av människan som består när allt yttre faller bort. Blommorna, målade i mjuka men vibrerande färgfält, är motsatsen, expansionen som uppstår när man åter väljer sig själv. Tillsammans bildar de ett visuellt språk för intimitet, separation, minne och förvandling.

Rosenqvist målar inte identiteter, hon målar tillstånd av tillblivelse. Varje verk rör sig i gränsen mellan sårbarhet och kraft, mellan det som var och det som håller på att ta form. Det är målningar om att vägra försvinna, om att gång på gång återvända till sitt centrum och därifrån skapa ett liv.