Råd till en liten flicka

Som bilden antyder är det en kvinna i egna tankar, sittandes på den råa betongen på en inglasad balkong på Malmö nya prestigebygge, The Docks. Framför sig har hon vad kan tyckas vara hela världen och hennes tankar kretsar kring en flicka, en dotter hon ännu inte har, eller har, eller varför inte ett barnbarn. Hennes djupa självrannsakan bjuder in betraktaren att reflektera och begrunda tillsammans med henne.

Dikten jag har skrivit är inspirerad av några av den svenska poesins mest välkända verser. Men den skiljer sig på många sätt – inte minst för att originalet skrevs av Anna Maria Lenngren för över tvåhundratjugofem år sedan. ”Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon” är än idag både begriplig och djupt angelägen, en bro mellan dåtid och nutid. Jag har inte förvanskat Lenngrens ord, utan koncentrerat mig på att skriva en egen dikt från hjärtat – drygt fyrtio strofer , så det har tagit sin tid, men för mig har det varit mödan värt. Jag tror att just detta historiska sammanhang kan ge dikten en extra dimension för er som uppskattar poesi.

För det första har jag den dotter som Lenngren aldrig fick – och hon har sannerligen inget behov av mina råd. Denna personliga koppling, vårt gemensamma blod, ger min dikt en särskild tyngd. För det andra behöver jag inte dölja samhällskritik bakom ironi och satir. Det bör också nämnas att jag inte har tillägnat denna dikt min dotter, utan mitt barnbarn, som vänligt nog lånat ut sitt namn.

Dikten är alltså ingen satir, utan bör läsas som ett kärleksfullt budskap från en farfar, som lagt hennes mammas ord i sin penna (av rent tekniska skäl – som att behålla versmått och rytm – inget annat). Jag hoppas hon håller med om det mesta, för hennes perspektiv – en modern kvinnas- betyder mycket för mig. I vår kulturella kontext är diktens innehåll långt ifrån så kontroversiellt som Lenngrens var år 1798. Även om kampen för kvinnors jämställdhet fortfarande pågår i Sverige, är det mesta – åtminstone på papperet – redan vunnet. För en åttaårig flicka ser framtiden i det avseendet ljus ut.

Det finns andra utmaningar som min dikt berör. Se den därför gärna som en innerlig gåva, inte som en föreläsning om självklarheter – det är något hennes föräldrar redan hanterar med den äran. Och nu, själva dikten. Därefter följer en fyllig bakgrund med referenser till Anna Maria Lenngren, hennes liv, verk och den tid hon verkade i. Håll till godo, kära Elly – och alla andra som må läsa detta:

”Råd till mitt barnbarn, som jag har

Min kära Elly! Du är snart stor,
och hunnit från dina dockor växa.
Därför lyssna på din kloka mor
och ta till dig denna nyttiga läxa.

I världen, som du knappt än sett,
mycket svårt och tungt kan hända;
men med ditt glada och kloka sätt
kan du det mesta till din fördel vända.

På livets bana måste du varsamt gå,
och tro ej allt vad ont folk säger;
för vår värld, älskade Elly, är ändå
den allra finaste jord vi äger.

Världen som väntar dig är alltjämt
full av kloka och utav dårar;
se den hellre som ett skämt
med mer att skratta åt än vad sårar.

För mycken misstro föder agg,
överdriven tillit smärta:
Se ej i varje ros en tagg,
ej godhet i varje manligt hjärta.

Du lyckas bäst om du är klok
och följer Michelle denna visa kvinna
och inte löper vilt amok.
Det är mitt recept för att vinna.

Unna dig tid med en god bok –
vårt kön behöver så mycket veta;
För om du läser blir du klok
och var på internet du skall leta.

Vårda ett öppet sinne och själ med ljus –
Låt AI och Google vetskap skänka.
men mitt barn, studera också livets brus,
där finns det än mer att betänka.

För var mänska, Elly, är som en bok,
lär dig förstå vad som finns i den
och att känna igen en enkel tok
så att du inte ödslar bort tiden.

Om du är sprängfylld med text,
så låt kunskap märkas utan skryt.
Var inte lärd med snorkig gest,
Utan dela med dig med gemyt.

Att vara alltför lärd – ja, det är sant –
blir lätt ett mål för vass satir;
och du sedd som småaktig tant
med ett hårt bevakat revir.

Så följ, Elly, naturens kloka bud,
försök ej männens ära blunda för;
deras värdighet är för dem en gud
ge stackarna hellre en smart honnör.

Kvinnans list är tyst men klar,
hon döljer sina drag med ära.
Mannen grubblar – undrar var
han tappade sitt grepp att lära.

Likt din mor i hemmets vrå,
må du vårda dagens små bestyr;
Utan att det följder kan få
som att du proffsbilden flyr.

Elly kära, ordning, vänlighet och takt,
och blomstren kring de steg du valt.
Plikt, heder, tacksamhet och makt
– en nyttig blandning, med styrka betalt.

Behag går ofta hand i hand
med flit i varje litet skede.
Låt din klädsel sätta hjärtan i brand –
Och bli ett talande yttre CV.

Följ den goda smakens enkla råd,
låt aldrig flärd förblinda ditt vett.
Inte pynta med våd på våd på våd
Det blir som att sjunga i falsett.

I sällskap, fly det tomma streberpacket
men sitt ej tyst som en gåtfull skugga;
Och akta dig för sånt de kallar tjacket
Det gör en kvinna dummare än en sugga.

Välj ord som faller utan press,
och döm ej världen alltför bestämt;
och tala, Elly, kort med finess
för fel ord kan bli ristat i cement.

Ge skämtet lätt och fin fason,
i ord med på slutet liten knorr;
man skrattar gärna till sådan ton,
och sväljer betet utan skorr.

En latmask, osund i själ och kroppen,
blir snart av det goda livet övergödd
och platsar inte bland tjejer på toppen
utan slutar på soptippen som förödd.

Visst, en stund kan det vara kul,
men ej för den som vill vara redig;
Det passar bara en riktig drul.
En som ständigt vill vara ledig.

Dina blå ögon är själens spegel
Inifrån och ut blottar de din plan
Det bör vara en självklar regel
Att mascara döljer ingen charlatan

Kära Elly – akta dig för låtsasvärlden
TikTok, Facebook och Instagram.
Det må glittra och skina av flärden
men bak fasaden finns ofta en skam.

Tro inte allt som i den världen sker –
vi väljer alla vad vi visar upp
bak ytan döljer sig mycket mer
en ruggig höna blir en putsad tupp.

Det finns en baksida hur det än låter
för ingen är perfekt, vad de än publicerar.
En stackare som sitter ensam och gråter,
med ett foto av skrattande folk briljerar.

Alla kan vara vilsna eller fyllda av sorg,
ändå låta ytan glänsa och allt verka lätt.
Ändå på webben dansa på lyckans torg.
Elly, lyssna till hjärtat vad som är rätt.

En fråga är lätt att gömma eller glömma,
obekväm och kontroversiell må så vara—
korkat att sanningen om klimatet gömma
för det är något vårt släkte måste klara.

Jorden lånar vi bara, vet varenda poet
men ändå har mycket redan gått snett.
Elly, som en av de unga på vår planet
vägrar du att tiga när något är orätt.

Följ Greta – hon strejkade ensam först,
för isar som smälter och skogar som brann.
Din röst är din makt, din tanke och din törst
efter att kämpa för världen, så långt du kan.

Elly, din styrka är större än den starkaste hand.
Väl skyddade under ditt ljuvliga blonda hår
finns tankar som sträcker sig till fjärran land
i din kvinnliga hjärnas vindlingar och vrår.

Du kan bli vad du vill i en värld som din,
med ett mod större än maktens hord.
För din skarpaste tillgång är feminin
och väger mer än alla glittrande ord.

I livet finns fält som du bäst förstår,
där intuition och analys är din styrka
Så tro aldrig dem som inget förmår
Utan se till att det sunda förnuftet rår.

När vi nu löst världens bekymmer
Kommer vi lilla Elly alltmer nära
och det som kärleken rymmer
för det finns ett liv ihop min kära.

Att möta en man, Elly, kan bli ett äventyr,
men inget mål som du måste nå.
I den processen både kärlek och kurage styr
Och det måste gälla lika för båda två.

Att gifta sig. Det ämnet är stort,
och råd i mängder får du höra;
men kära Elly, hör nu fort,
för en man bör du aldrig smöra.

Ni är två men har lika värde.
Allt skall ni dela i vått som torrt
Det vet att berätta de lärde.
För den principen beror inte på sort.

Den lycklige som du en gång finner
Måste vara den bäste av alla
om han din begärliga kärlek vinner.
Var mot honom snäll, låt berömmen skalla.

Tag vad som händer i livet lätt,
så blir ödets nycker ej så tunga;
Och kära liten, det är det bästa sätt
för ett par att ständigt vara unga.

Men Elly, tiden går så fort,
Och vilken oersättlig skada,
Det vore om allt ni två gjort,
ni nekat er att vara glada?

Till livet hör också stoj och nöje till,
och döm ej allt som är lättsamt illa;
för i ett ordnat liv finns plats för spill
som håller ditt hjärta varmt och stilla.

Låt glädjen för evigt bli din bästa vän
och bär i hjärtat frid och mening;
Må lyckan stå dig bi och föra dig därhän
där du mildrar tidens grå förstening.

Lilla Elly njut nu av livets underbara kraft,
men glöm ej bort dig själv på din färd.
Innan min kärleksfulla läxa slutar strax –
Vill jag säga att bara det bästa är du värd.”
Malmö, 25 July 2025

Anna Maria Lenngrens dikt "Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon" från 1798 är ett lysande exempel på hur ironi och satir kan användas som redskap för samhällskritik – och i det här fallet, som ett skarpt och svidande inlägg i debatten om kvinnans ställning i dåtidens Sverige. På ytan ser vi en mor som ger sin dotter "goda råd", där hon avråder henne från bildning, karriärdrömmar och självständighet, och i stället rekommenderar blygsamhet, flit i hushållet och att inte försöka mäta sig med män. Men under denna yta döljer sig en knivskarp kritik mot de strukturer som reducerade kvinnor till tystlåtna prydnader i männens värld.

Det är just detta dubbla tonläge som gör dikten så kraftfull. Med hjälp av en nästintill förtrolig ton och ett till synes förnuftigt moraliskt patos lyckas Lenngren avslöja hur absurda och kvävande de rådande normerna var. Ironin ligger inte i vad som sägs – utan i att det sägs med sådan självklarhet. Satiren bor i glipan mellan det uttalade och det egentliga budskapet.

Dikten är också formellt finurlig. Genom att låta en mor tala till en dotter hon inte har – ett fiktivt barn – skapar Lenngren en konstnärlig distans som gör det möjligt för henne att uttrycka känsliga och i sin samtid potentiellt farliga åsikter. Det är en retorisk manöver som gav henne både skydd och svängrum. Samtidigt låter detta grepp henne rikta blicken framåt – till de kvinnor som ännu inte fanns, men som hon hoppades på.

Och det är just här, i det litterära tidssprånget, som Lenngrens dikt fortfarande har bärkraft. Den må vara skriven under frihetstidens slutskede, i en borgerlig salongskultur där kvinnors bildning skulle vara "måttfull och diskret", men ämnet har långt ifrån förlorat sin relevans. Visst har mycket förändrats i Sverige sedan 1700-talet – kvinnors rättigheter har successivt stärkts, och jämställdheten finns inskriven i både lag och läroplan – men kampen är långt ifrån över.

Vi får heller inte glömma att det som för oss i Norden kan te sig som självklarheter – utbildning, rörelsefrihet, rätt att välja partner, klä sig som man vill, yttra sin åsikt – fortfarande är otänkbara för miljontals kvinnor världen över. I länder där patriarkala och religiösa diktaturer styr, begränsas kvinnors liv i grunden. Iran är ett av de tydligaste exemplen. Under 1900-talet utvecklades Iran till ett samhälle där kvinnor började vinna rättigheter, utbildning, yrkesliv och närvaro i det offentliga rummet – och slöjan blev frivillig. Men efter den islamiska revolutionen 1979 vände utvecklingen. Idag är kvinnor i Iran återigen underkastade ett religiöst förtryck där klädsel kontrolleras av moralpoliser, frihet bestraffas och protester tystas med våld. Den som kräver rätten att leva som en fri kvinna riskerar att fängslas, misshandlas – eller dödas.

Ett liknande och minst lika tragiskt exempel är Afghanistan, där kvinnor under 2000-talet började återvinna tillgång till utbildning, arbete och offentlig frihet – bara för att återigen kastas tillbaka i skuggorna efter talibanernas maktövertagande 2021. Flickor förbjuds nu att gå i skolan efter sjätte klass, kvinnor fördrivs från universitet, arbetsplatser och gator. En generation av unga kvinnor som vuxit upp med hopp och ambitioner har fått se sina framtidsdrömmar krossas, bokstavligen över en natt. Det är som om någon vridit klockan bakåt ett helt sekel – eller mer.

I detta ljus framstår Lenngrens satir som allt annat än föråldrad. Den är en påminnelse om hur lång vägen till frihet kan vara, och hur lättvunnen frihet också kan förloras. För varje Elly som växer upp i ett öppet och jämlikt samhälle, finns det en annan flicka som tvingas tiga, dölja sitt hår, dämpa sin röst och förneka sin begåvning.

Lenngrens dikt är därför inte bara en relik från svensk idéhistoria – den är en litterär lampa som fortfarande lyser. Och den pekar mot både det vi vunnit och det vi ännu måste försvara.