• BEPPE •

Blandteknik på canvas.
Akryl och textil.

Artstory:
Han vet hur det känns när färgen börjar flagna på insidan. När världen slutar skratta och tystnaden blir för tung. Han har tappat tron — inte på människan, än.

När han va barn pratade man mest om barnen som inte fick mat i Afrika. Om barnen i världen som ingen ville ha. Om kriget som kom när rädda människor kände sig hotade av andra och ville att hotet skulle försvinna. Han minns framförallt en bild med skor. Barnskor i en stor stor hög. Skor till barn som inte längre fanns.
Kanske för att just han va barn.

Då drömde han ofta om att han stoppade krig. Att han på något sätt alltid lyckades träffa den som började och få honom att sluta. Det va alltid en man. En arg och liten man. Kanske inte så liten i kroppen, men i själen. Och i drömmarna lärde han dom alla att kramas.

Idag tänker han mest på att fler och fler blundar. Att det är mitt och ditt. Man bryr sig mest om sitt egna och lever liv som passar på TikTok. Men hur ska världen kunna överleva där? På TikTok?

Det finns inte en by i Afrika som hade klarat sig om alla bara hade brytt sig om sig själva och sitt. På ett sätt har dom kommit längre än oss. Dom har förstått att man inte ska ändra på det som fungerar.

Idag jobbar han varje dag med barnen som behöver vuxna allra mest. Men enligt honom är det dom barnen som världen behöver mest. Han har jobbat med dessa barn i hela sitt vuxna liv

Ändå vägrar han sluta försöka.
Varje morgon sätter han på sig sitt leende,
knyter sin för stora rosett,
och målar kinderna med hopp som nästan torkat.

För någonstans där ute finns fortfarande någon som behöver skratta,
även om det blir genom tårar.

Beppe bär glädjen som en protest.
Mot cynismen.
Mot likgiltigheten.
Mot allt som slutat bry sig.

Han vet:
Att försöka sprida ljus i mörker är inte naivt.
Det är mod