Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse. Välj vilka cookies du tillåter.
Läs mer i vår integritetspolicy
Linda Jarl
The Blues, 2025
Blandteknik
40 x 50 x 4 cm
• THE BLUES •
Målning med blandteknik av akryl, kol och xuan (rispapper) i lager.
Artstory:
Artstory: The Blues
Det är inte samma sak
att bli sedd för det man ger
som att bli förstådd för den
man är.
Men det visste hon inte då.
Blue lärde sig tidigt
att ömsa skinn för att passa
in.
Eller för att inte vara till
besvär.
Det var hela grejen med att
ömsa.
Att skala bort allt som
skavde.
För andra.
Redan som barn
sådde hon frön av sig själv
i andras behov
för att sprida kärlek.
Under sitt liv hade hon
planterat
en hel sommaräng
utan att få se
en enda knopp slå ut.
Nu vet hon
att det finns sammanhang
som lever på din
tillgänglighet.
Som gör allt
för att hålla dig kvar
i din nakna blindhet.
Blue är färgen av hud
som aldrig fick plats.
I det som sved för andra
när hon slutade skala,
kände hon sig själv
för första gången.
Hon började höra
den tysta förståelsen
i leenden mellan andra.
Som ett medlidande
på avstånd.
Hon slutade
att transformera sig själv
i andras förväntningar.
Hon började förverkliga sitt
jag, medan allt omkring
försökte dränka hennes
röst
för att inte förlora
den förskönande spegeln av
sig själva hon ovetandes
gett dem.
Hon lärde sig till slut
att plantera frön i sig själv
för att se blommor
slå ut i andra.
Hon byggde en rustning
av hjärtats vill
mellan hennes ge
och andras ta.
På foten lät hon det
viktigaste
hon lärt sig i livet
stå förevigat i bläck.
Som en stadig grund.
I skydd av hela hennes
väsen:
Bli med dem du tycker om.
Gör dig inte till någon att
tycka om.
För det som är sant
behöver inte vara många.
Det räcker med en.
Det är redan allt.
Linda Jarl
The Blues, 2025
Blandteknik
40 x 50 x 4 cm
• THE BLUES •
Målning med blandteknik av akryl, kol och xuan (rispapper) i lager.
Artstory:
Artstory: The Blues
Det är inte samma sak
att bli sedd för det man ger
som att bli förstådd för den
man är.
Men det visste hon inte då.
Blue lärde sig tidigt
att ömsa skinn för att passa
in.
Eller för att inte vara till
besvär.
Det var hela grejen med att
ömsa.
Att skala bort allt som
skavde.
För andra.
Redan som barn
sådde hon frön av sig själv
i andras behov
för att sprida kärlek.
Under sitt liv hade hon
planterat
en hel sommaräng
utan att få se
en enda knopp slå ut.
Nu vet hon
att det finns sammanhang
som lever på din
tillgänglighet.
Som gör allt
för att hålla dig kvar
i din nakna blindhet.
Blue är färgen av hud
som aldrig fick plats.
I det som sved för andra
när hon slutade skala,
kände hon sig själv
för första gången.
Hon började höra
den tysta förståelsen
i leenden mellan andra.
Som ett medlidande
på avstånd.
Hon slutade
att transformera sig själv
i andras förväntningar.
Hon började förverkliga sitt
jag, medan allt omkring
försökte dränka hennes
röst
för att inte förlora
den förskönande spegeln av
sig själva hon ovetandes
gett dem.
Hon lärde sig till slut
att plantera frön i sig själv
för att se blommor
slå ut i andra.
Hon byggde en rustning
av hjärtats vill
mellan hennes ge
och andras ta.
På foten lät hon det
viktigaste
hon lärt sig i livet
stå förevigat i bläck.
Som en stadig grund.
I skydd av hela hennes
väsen:
Bli med dem du tycker om.
Gör dig inte till någon att
tycka om.
För det som är sant
behöver inte vara många.
Det räcker med en.
Det är redan allt.
Min konst rör sig i skavet.
Mellan att stå ut precis som du är och att inte stå ut med att synas.
Jag skapar för att leva, inte bara överleva.
Det är min stora utmaning i livet.
Inte själva levandet.
Utan häret och nuet.
I allt som är jag finns ett motstånd mot
släta ytor.
Tillrättalagda frisyrer
och fasader.
Det är det taktila i sprickor, motstånd och allt det där som pågår under ytan som väcker mig.
Perfektion borde inte få vara ett mål hos någon.
Det stramar upp livet och krymper det.
Processen är intuitiv, rörig och levande.
Mina målningar byter skepnad under arbetets gång, precis som vi gör genom livet.
Lager för lager.
När något släpper.
När något tar form.
Jag avslutar ofta med att skriva en artstory.
Ibland för att förmedla en känsla, ibland en livslärdom.
Ibland för att ge någon annan en tillhörighet.
En känsla av att inte vara ensam.
Jag arbetar analogt, digitalt och i lera.
Jag har målat i mer än femton år.
Det här är inte konst för att fly från livet.
Det är konst för att stanna kvar i