Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse. Välj vilka cookies du tillåter.
Läs mer i vår integritetspolicy
Jan Birger
Charles Messier, 2024
Digital
70 x 100 x 2 cm
Astronomen Charles Messier kunde inte se sig själv som avbildad i nebulosan, han skrev i sina anteckningar att det är en stjärnhop som ser ut som en nebulositet den 23 maj 1764. Redan 100 år tidigare 1654 hade Giovanni Battista Hodierna upptäckt nebulosan så Charles Messier var sent ute men hans katalognamn är det som har blivit vanligast. Messier 8, även känd som Lagunnebulosan, är en enorm emissionsnebulosa i stjärnbilden Skytten, belägen cirka 4 000 ljusår bort från vår jord. Det är ett rikt stjärnbildningsområde, där unga stjärnor och protostjärnor föds inom dess täta moln av gas och stoft. Den centrala regionen är upplyst av unga, heta stjärnor som får nebulosan att glöda. Idag har vi utrustning och teleskop för att kunna ge M8 karaktär och se det Charles inte kunde se, här med ett teleskop i Australien och 17 timmars exponering. Tittar man noga kan man upptäcka ett timglas i hans öga

Jan Birger
Charles Messier, 2024
Digital
70 x 100 x 2 cm
Astronomen Charles Messier kunde inte se sig själv som avbildad i nebulosan, han skrev i sina anteckningar att det är en stjärnhop som ser ut som en nebulositet den 23 maj 1764. Redan 100 år tidigare 1654 hade Giovanni Battista Hodierna upptäckt nebulosan så Charles Messier var sent ute men hans katalognamn är det som har blivit vanligast. Messier 8, även känd som Lagunnebulosan, är en enorm emissionsnebulosa i stjärnbilden Skytten, belägen cirka 4 000 ljusår bort från vår jord. Det är ett rikt stjärnbildningsområde, där unga stjärnor och protostjärnor föds inom dess täta moln av gas och stoft. Den centrala regionen är upplyst av unga, heta stjärnor som får nebulosan att glöda. Idag har vi utrustning och teleskop för att kunna ge M8 karaktär och se det Charles inte kunde se, här med ett teleskop i Australien och 17 timmars exponering. Tittar man noga kan man upptäcka ett timglas i hans öga
Jan Birger
Stockholm
Universum har alltid lockat mig. Dess oändlighet och den ogripbara tanken kring avstånden som räknas i ljusår.
Att göra det omätbara gripbart.
När jag fotograferar hällristningar kan jag känna hur yxan från järnåldern slås mot berget, jag hör klangen av huvudet som studsar mot graniten och tänker att samtidigt som ljudet ljöd lämnade ljuset som jag fångar i mitt teleskop sin nebulosa i Vintergatan.
I mina bilder förenas eoner av tid med oändliga avstånd och blir till ett.
Jan Birger