I Safirvinge ville jag fånga ett ögonblick av stilla rörelse – en kolibri som svävar fritt i rymden. Den är ensam mot en vit bakgrund, men för mig är tomrummet inte tomt. Det är fyllt av tystnad, lätthet och andrum – precis som fågeln själv.

Jag valde att arbeta i blå toner – från safirblått till turkos och indigonyanser – för att fågeln skulle bära ett lugn, nästan som om den bar med sig himlen i sina vingar. Med några svepande penseldrag försökte jag ge liv åt dess form, men utan att fastna i detaljer. Det viktiga för mig var att skapa en känsla av närvaro, inte exakthet.

För mig symboliserar kolibrin så mycket mer än bara sin kropp – den representerar ett tillstånd: rörelse utan ansträngning, precision utan kraft. Den är liten men kraftfull, snabb men stilla. I Safirvinge är den ett andningshål. Ett vilopunkt i färg.

Det här verket är inte tänkt att föreställa något exakt, utan att påminna om det vi ofta glömmer att se – det flyktiga, det vackra, det tysta.