Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse. Välj vilka cookies du tillåter.
Läs mer i vår integritetspolicy
Max Wallin
Randon Klod
Blandteknik
Mörkmagikern: Randon Klod
Skulpterad i lera, ögon gjorda av karneolstenar. Diverse tyg/kläder, + två halsband gjorda av återvunnet material,, under en ställning på hjul (som jag givetvis fann i en container).
Alla dessa figurer är interaktiva, ögonen lyser upp när man går mot dem. Denna figur har även inbyggd högtalare bakom munnen som ger ifrån sig ett mumlande, grubblande tal.. Tyvärr för tillfället ur funktion, men jag skall uppdatera den snart. Tidigare var det ett kassettband som gick på autoreverse, det kommer troligen att digitaliseras. Eller så får jag tag på en ny "freestyle" och fortsätter med kassettbandet. Bärbara minibandspelare var ju vanligt på den tiden då jag gjorde denna.. figur.
Har även andra tankar på att utveckla den vidare med annan elektronik.
--------------------
I bakgrunden syns en tavla kallad: "De bortglömda stjärnorna" /eller "Stjärnorna som blev över".
Det var så att jag jobbade ett år på Kungliga Musikhögskolans bibliotek, det var rena slavgörat egentligen, jag hade fått till uppgift att plasta in hela deras bibliotek/alla böcker och en del notblad och annat löst jox så att det fick skydd och stadga.
Då föll det sig så, att man klippte av små triangelformade bitar plast i hörnorna när man skulle plasta in böcker för passformens skull, så det fäste på ett bra och snyggt vis.
Alla dessa överblivna triangelformade plastbitar satt jag på skrivbordskanten under arbetet, det bildade då tillslut små centimetertjocka stjärnformationer. Min kreativa sida gjorde ju att jag började forma stjärnor med flit, så vid dagens slut hade det blivit en plaststjärna, dessa satt jag upp vid min arbetsplats i det rum jag jobbade. En av bibliotekarierna noterade mitt försök att göra det monotona inplastningsarbetet uthärdligt så när jag slutade arbeta där fick jag med mig två stora bokplastrullar hem.. så jag kunde fortsätta att skapa med detta material om jag vill sa hon. Tack det var snällt.
Men det klart, jag fick ju gå på endel lunchkonserter om jag ville, eftersom jag var musikintresserad, det var ju därför jag sökte detta jobb för att komma lite närmare musiken, jag tar inte vilket jobb som helst. Kunde ju också LÄSA om musik vilket jag gjorde MYCKET och lånade skivor från biblioteket, så det var egentligen en perfekt arbetsplats, på ett sätt.. Smet även in i ett övningsrum som fanns där på skolan med ett klaviaturinstrument som lät som en cembalo, lät väldigt barockt som jag kunde spela på då ingen annan elev på skolan satt och övade där.
Spenderade också under det året många fikastunder och luncher med ganska speciella figurer som tonsättaren Sven-David Sandström m.fl. Han var alltid klädd i svart med ett lila skärp och svart bakåtkammat hår som såg lite vått ut/blankt. Så det var ju ett minne, några minnen..
Jag gillar hans opera "Staden" för övrigt.. där en av sångarna personifierade stadens sorl.. hennes karaktär hette således Sorl alltså.. det där med "personifiering" i konst tycker jag alltid är intressant. (den där operan måste jag försöka höra igen.)
+ Att, det blev ju en färdig, (väldigt plastig) tavla tillslut också, målade sedan även med oljefärg på plasten och satt in en belysning som kan tändas om man vill. Först då syns min signatur på tavlan som är skriven på baksidan på en genomskinlig stjärna, syns nere till höger här i bild .. . MW.
Storlek på tavlan, är väl en sådan där 70 x 100.
Jaja... så var det med det..
Max Wallin
Randon Klod
Blandteknik
Mörkmagikern: Randon Klod
Skulpterad i lera, ögon gjorda av karneolstenar. Diverse tyg/kläder, + två halsband gjorda av återvunnet material,, under en ställning på hjul (som jag givetvis fann i en container).
Alla dessa figurer är interaktiva, ögonen lyser upp när man går mot dem. Denna figur har även inbyggd högtalare bakom munnen som ger ifrån sig ett mumlande, grubblande tal.. Tyvärr för tillfället ur funktion, men jag skall uppdatera den snart. Tidigare var det ett kassettband som gick på autoreverse, det kommer troligen att digitaliseras. Eller så får jag tag på en ny "freestyle" och fortsätter med kassettbandet. Bärbara minibandspelare var ju vanligt på den tiden då jag gjorde denna.. figur.
Har även andra tankar på att utveckla den vidare med annan elektronik.
--------------------
I bakgrunden syns en tavla kallad: "De bortglömda stjärnorna" /eller "Stjärnorna som blev över".
Det var så att jag jobbade ett år på Kungliga Musikhögskolans bibliotek, det var rena slavgörat egentligen, jag hade fått till uppgift att plasta in hela deras bibliotek/alla böcker och en del notblad och annat löst jox så att det fick skydd och stadga.
Då föll det sig så, att man klippte av små triangelformade bitar plast i hörnorna när man skulle plasta in böcker för passformens skull, så det fäste på ett bra och snyggt vis.
Alla dessa överblivna triangelformade plastbitar satt jag på skrivbordskanten under arbetet, det bildade då tillslut små centimetertjocka stjärnformationer. Min kreativa sida gjorde ju att jag började forma stjärnor med flit, så vid dagens slut hade det blivit en plaststjärna, dessa satt jag upp vid min arbetsplats i det rum jag jobbade. En av bibliotekarierna noterade mitt försök att göra det monotona inplastningsarbetet uthärdligt så när jag slutade arbeta där fick jag med mig två stora bokplastrullar hem.. så jag kunde fortsätta att skapa med detta material om jag vill sa hon. Tack det var snällt.
Men det klart, jag fick ju gå på endel lunchkonserter om jag ville, eftersom jag var musikintresserad, det var ju därför jag sökte detta jobb för att komma lite närmare musiken, jag tar inte vilket jobb som helst. Kunde ju också LÄSA om musik vilket jag gjorde MYCKET och lånade skivor från biblioteket, så det var egentligen en perfekt arbetsplats, på ett sätt.. Smet även in i ett övningsrum som fanns där på skolan med ett klaviaturinstrument som lät som en cembalo, lät väldigt barockt som jag kunde spela på då ingen annan elev på skolan satt och övade där.
Spenderade också under det året många fikastunder och luncher med ganska speciella figurer som tonsättaren Sven-David Sandström m.fl. Han var alltid klädd i svart med ett lila skärp och svart bakåtkammat hår som såg lite vått ut/blankt. Så det var ju ett minne, några minnen..
Jag gillar hans opera "Staden" för övrigt.. där en av sångarna personifierade stadens sorl.. hennes karaktär hette således Sorl alltså.. det där med "personifiering" i konst tycker jag alltid är intressant. (den där operan måste jag försöka höra igen.)
+ Att, det blev ju en färdig, (väldigt plastig) tavla tillslut också, målade sedan även med oljefärg på plasten och satt in en belysning som kan tändas om man vill. Först då syns min signatur på tavlan som är skriven på baksidan på en genomskinlig stjärna, syns nere till höger här i bild .. . MW.
Storlek på tavlan, är väl en sådan där 70 x 100.
Jaja... så var det med det..
Intermedia-konstnär, bild/musik/text.
Utbildning
Jag ser mig som autodidakt.
Medlem i konstnärsförening
Fylkingen
Utställningar
På den HÄR lilla "konstutställningen" på nätet (konst.se) så kan man inte "ställa ut" / lägga upp fler än 20 bilder.. . så ja tyvärr blir det inte fler konstverk just här, har inte lust att betala 800kr per år för något premiumkonto ;-/
Det konstiga/tråkiga är att jag den senaste tiden, ja lååååång tid nu, inte orkat scanna in några nya bilder, har ju gjort många olika nya konstverk i olika uttryck & material men inte fotat>>digitaliserat dem! Jag har befunnit mig i ett somnambult tillstånd sedan faktiskt ≈ 2013, det har varit verkligen.. . jag har liksom inte varit riktigt vaken.. dygnet har , det har inte varit någon skillnad på natt och dag.. jag vet inte vad!!? Har inte.. och >också >>alltså >>>jag förskjuter dygnet, kan gå och lägga mig klockan 8 på morgonen och gå upp kl.17 å den där stilen.. så... det går inte att få grepp om tillvaron riktigt, allt känns som man är i början av någon mardröm, allting liksom gungar lite konstigt, känns skevt.. . ◞
Så jag visar samma gamla saker sedan millennieskiftet typ gång efter annan på nätet. Iofs har det blivit mer skriverier/grubblerier åt olika håll.. Gör massa konstiga planer, hur något teoretiskt skulle kunna utföras men det stannar nu ofta vid en väl genomförd plan, tyvärr.. sedan dog pappa också och allt blev ännu mera kaosartat.. -sorgbearbetning- .. . . . . . . och allt har väl "sin tid" så att säga..? Ibland blir jag lite orolig att jag skall fastna i några "negativa symtom" av någon mentalsjukdom. Att det bara skall barka dithän. Meneeh, jag önskar på något vis heller ingen tillbakagång.. Allt som händer i livet ger dig en ny syn på saker och ting, hurdant n uppfattar allt, mmh, ens mentalitet kan verkligen förändras... drastiskt!
Tidsbegreppet är något jag definitivt för övrigt alltid haft problem med.. , lite besynnerligt, då jag nu håller på med den påtagligt tidsbaserade konstformen `musik´ numera alltmera.. igen. ,jo det är därför också som jag försakat bild och annat mekande.. . ~hmm, jag har det mesta inom mig nu förtiden, innan det i sekunder kommer ut som en ton/klang, ,har börjat improvisera endel musik då och då för mig själv bara. Jag har aldrig varit så intresserad av improvisation, tycker det är någon så slapp låt gå mentalitet över det, jag brukar vilja låsa fast toner i en komposition, men nu har jag lite ändrat åsikt om det faktiskt. Mycket möjligt att jag kommer livestreama dessa ~klangstudier~ eller vad jag skall kalla det, denna "ofärdiga musik" på twitch inom en snar framtid. Kommer även att visa det på min Youtube.
Twitchs 24/7 aktivitet har ytterligare fått mig att tappa fattningen om vad ett dygn är, lite problematiskt faktiskt.. Dom här amerikanarna vaknar ju till liv när man skall sova, med massa LIVE-streams just då! Det har tyvärr också lite saboterat min egen kreativa tid som jag brukar ha efter midnatt fram till 02.30 så där, tycker det infinner sig en sällsam möjlighet till fokus just då, men nu har den där fokuspunkten förskjutits p.g.a. twitch, så att dygnet inte längre har några direkt lugna timmar. Det har inte blivit någon skillnad när på dygnet som man gör någonting, det är alltid samma tid på något vis.. alltid för sent eller förtidigt..? Speciellt vintertid då det är mörkt jämt, då kan man riktigt tappa greppet.
Apropå förändring, som tonåring började jag göra 3-minuters poplåtar och har nu kommit till ett hElt annat uttryck. Den förändringen skedde ganska snabbt och villigt faktiskt. Men hade någon sagt till mig att jag skulle spåra ur på detta vis som jag kommit att hålla på, så hade jag höjt på ögonbrynen.. >>> Det att jag nu med svag yrsel sitter och framför timslånga improviserade elektronmusikkonserter Enbart för mig själv i ett kallt mörkt hus på en ö ~ halvsovandes, ˙ eeeeeeah,. . mh. så ah,. då.. nu 6 feb. 2023 nu . i . under . på sidan, som bredvid n själv..˙˙ ˙ DÅ, hade jag kunnat hålla mig för skratt. NU, skrattar jag åt det absurda.
mmmh, det vrider och vänder på sig livet, vad vet man vart det tar vägen
,det börjar bli ganska kusligt någonstanssssss§s.. .
Lycka till själva.. . • ° ˙ *´
(och ja, kan ju passa på att skriva det, Det är ju Därför jag inte orkar ta tag i att höra av mig, vara tillgänglig för alla och envar.. . vilket är tråkigt, umh. Men sociala medier och annan kontakt fungerar inte i detta tillstånd.. Jag drömmer ju det jag gör, det finns inte.)
༽