Allting har sin gång

Allting har sin gång och den här gången tar jag kanske mitt sista steg. Det är möjligt att denna tavla blir den sista i kollektionen. Varför? Jo det förklarar bilden tydligt. Bilden är både ett konstverk och en beskrivande bild som används i arbetssammanhang. Tusenfotingen symboliserar en kommun och benen är de ben som bär upp spektaklet. Att enbart stå på två starka ben är lite vanskligt, lite svajigt rent ut sagt. Tusenfotingen riskerar att slå sig i backen om de två benen skadas. Om olyckan eller krisen är framme och lägger krokben så är en tusenfoting bäst rustad om den står stadigt på alla sina ben. För en liten tusenfoting är det dock svårt att bygga muskler på alla tusen ben. En liten tusenfoting brukar vara tacksam över ett, två eller möjligtvis tre stadiga ben. Kanske så tacksam att man tillåter att de andra benen förtynar? Arbetet handlar just nu om resiliens, vår förmåga att stå pall vid kriser. I värsta fall går det inte att läka ett ben efter en krissituation. Ibland blir det aldrig normalt igen. Att vara rustad och förberedd inför en kris minskar skaderisken. Både människor, kommuner och till och med jordklot behöver hålla ett öga mot spådomskulan och ha en plan b innan den behövs. Men vem vill tänka på regniga dagar när solen skiner, vilken ekorre vill lägga undan nötter när de smakar som bäst nu när de är färska? Oavsett om det här och nu är solsken eller åskoväder så måste benen ständigt tränas. Själv är jag ingen tusenfoting. Jag är en tvåbenting, en människa. Som människa får jag hushålla med min tid. Min kreativitet får nu ett ben i ny skepnad och anledningen till att jag kanske tagit mitt sista steg i denna konstkollektion är för att jag kommer behöva göra allt fler arbetsrelaterade bilder. Det nya verktyget blir en padda varpå konsten i form av presentationsunderlag blir ett digitalt ben att stå på. På sätt och vis ser jag denna tavla som en fin och mjuk övergång till det nya. Resiliens handlar ju om anpassningsförmåga och med nya ben kan vi kliva ut i världen och kanske någon gång lämna ett betydande fotavtryck som visar vägen för någon som vandrar på livets stigar.

Några ord om tavlan av min kärlek Amanda Almér

Min första tanke är att borde inte tusingfotingen få ganska mycket träningsvärk i magen? Det ser likt ut när man balanserar på en pilatesboll och håller armar och ben ut i luften. En position som är väldigt ansträngande och som man inte klarar att hålla sig uppe i alltför länge. Men det är trots allt så att vid träning ska vi bli uttröttade för att falla ihop sen men detta är endast vad som ska ske vid träning. Vi är inte designade för att ha ett ben att stå på utan vi är menade att gå på två. Så frågan är hur många ben behövs på kommunens tusenfoting för att komma förbi sprintens utmattning och istället ha tillräckligt många ben för att vila i resiliensens uthållighet?