Originalmålning med akryl på canvas med djupa kanter.

”Detta alster berättar en historia. En historia om en elefant som befinner sig på helt fel plats i livet. Det känns i hela elefantens kropp, det här är inte rätt. Det här är inte min cirkus. Inget av detta känns naturligt. Elefanten bär en vacker fasad som egentligen döljer en olycklig själ. En själ som inte får vara sig själv, som inte får vara fri. Som sakta men säkert får offra sig själv för att vara andra till lags.

Tillslut får elefanten nog, det går inte längre. För att inte gå under själv bestämmer elefanten sig att våga lämna. Det är ett stort steg, för trots att platsen elefanten är på inte är bra för den, så är det ändå den trygghet i att veta vad man har. Nu ska elefanten ut i det okända, och det är läskigt.

Sakta men säkert går den bort från cirkusen. Varje steg blir längre och längre, och känns lättare och lättare. Och den vackra fasaden som elefanten burit så länge blåser bort av vinden. Vilken lättnadskänsla, vilken frihet. Äntligen kan elefanten få vara just det som den är skapad för att vara. Sig själv.”

Min intention med detta verk och dess berättelse är att vi inte är lyckliga när vi inte kan få vara precis så som vi är, utan tvingas eller omedvetet trycks in i en form eller konstellation som inte passar oss. Som skaver, gör ont och som helt enkelt inte känns rätt. Men man kan alltid bryta ett mönster, lämna, gå vidare, förändra, börja om, bygga upp. Det kan vara läskigt, men det gäller bara att våga ta de första stegen.