David Forslund
Fåglar

Det rasslar till. Ett ljud precis intill mig. En svag rörelse i luften. Vingslag. Någonstans mellan de solbelysta löven i häcken finns ett liv som plötsligt träder in i mitt medvetande. Alldeles nära. En kropp formas, men rörelsen är nu så snabb att upplevelsen blir diffus. Ett litet hjärta som bultar frenetiskt för att driva de små vingarna till att hålla kroppen svävande, över tusen slag i minuten! En närvaro i varje hjärtslag.

En blåmes väger 10 gram, en kungsfågel bara 6 gram. Så liten att den kan inneslutas i min hand. Medvetenheten om vingarna som kan separera oss i ett ögonblick gör att den inte och räds oss. Vågar vara nära. Det här skall bli en studie i närhet. En närhet som skapas i nuet, formas ur luften i en graciös dans med vinden. En kroppens intelligens.

Där i den virvlande dansen skymtar en vass näbb som ger stunden skärpa. Som väcker mig och säger att detta är verkligt, en väg mot något annat, en annan varseblivning. Jag målar det mjuka luddet så det nästan inte syns. Målar varje gram som ett halvt. Samtidigt känner jag den intensiva närvaron hos den som inte vet om den överlever natten. Målar skärpan i nuet. Den lilla kroppen som svävar. Svävar i gryningsljuset. Lyfts upp av luften. Som säger oss att det finns något annat, ett liv där bortom. Fågeln blir en symbol för en annan natur. Ogripbar för oss, men så nära att jag kunde sträcka fram handen och smeka den skira fjäderdräkten. Istället är närvaron bräcklig och minsta rörelse upphäver ögonblickets stillhet. Jag blir kvar, och den lilla varelsen ger sig vidare. Kanske är den åter imorgon, kanske då redan på väg på en månadslång resa över atlanten. Närvaron är flyktig men ändlöst vacker.

12 verk