Maria L

Jag skapar för att jag måste. Om jag inte gör det blir jag olycklig.

Saknar konstnärlig utbildning. Påbörjade en teckningskurs en gång. Läraren gillade inte Elvis och han sa att en bild blir ointressant om man inte utgår från det gyllene snittet. Jag slutade efter bara några gånger. Stora delar av livet är inrutat, man ska följa regler och uppfylla krav. Från andra och sig själv. När jag skapar så följer jag inga mallar. När jag målar placerar jag motivet som jag vill, ofta hamnar de där det själv vill.

Jag har aldrig haft någon utställning. Vet hur man gör, det kan man säkert googla. Tänker hela tiden att jag måste träna lite till och lite till - sen kanske jag eventuellt vågar visa mina målningar. Tänker att det jag gör inte är konst på riktigt.

Har ofta en tanke med mina bilder. Jag tycker "lådan" för hur man kan och får göra saker är för trång. Känns som att en massa normer sätter gränser. Och till viss del är det säkert så. Men ofta är det nog den egna bilden av hur saker ska vara som begränsar. Som min när det gäller konst . Egentligen har man större frihet än man tror, valmöjligheterna är fler. Men man måste vara modig. Och snäll med sig själv. Det är svårt. Man måste få vara i lådan men också utanför. Och vem bestämmer egentligen lådans storlek? Hur lådan ska se ut? Vem bestämmer vad som är konst?

Saker jag funderar på (och jag funderar mycket) försöker jag måla. Det handlar om frihet, kärlek, tro på att det finns hopp och hur viktigt det är att få vara den man är. Alla borde bara få vara sig själv.

Genom att visa mina bilder här så börjar jag vara lite modig. De är inte perfekta, jag förstår inte det gyllene snittet - motiven hamnar oftast inte alls där jag tänkt.