Mikael Jonsson

Mikael Jonsson

Tills för ungefär 10 år sen, har jag alltid tänkt att måleriet har varit min systers "grej", som om hon hade ensamrätt på det och jag skulle hitta något annat. Några misslyckade, kanske inte misslyckade men i alla fall refuserade, bokprojekt så ja...jag fick faktiskt en julklapp med målargrejer av samma syster, och då var det nåt som släppte. Spelar roll om hon också målar, vad är det för larv? All ångest över, vad som kändes som misslyckanden, alla refuseringsbrev. Det fanns inte där, i målandet. Det vore för mycket sagt att jag inte brydde eller bryr mig, för det gör jag, men på ett mera lekfullt sätt, mera fritt. Inget jag bedömer lika hårt som jag bedömer mina texter...eller snarare fördömer nu för tiden kanske. Antagligen orättvist, och jag har inte släppt det helt, det behöver bara vila. Jag behöver vila.

"Här kan jag andas när jag glömt bort hur man andas" för att skarva och låna. Skit samma (fast ändå inte) - vill jag ligga på golvet och hugga pappret med pennan, riva sönder eller skrika åt allting ibland så får jag göra det. Vill jag måla med händerna, klösa på pappren, spotta på det, skrapa med gafflar, blanda vilka tekniker jag vill och rulla mig i färgen som en gris, så gör jag det.

Ibland tejpar jag upp så många papper som får plats över hela golvet, petar lite här och lite där - får en överblick, eller springer bort till andra änden av rummet för att lägga till nåt på den där borta som jag inte gett uppmärksamhet på ett tag, kör bara, "spring runt som en galning om du vill, om det behövs". Det är mitt, jag får göra vad jag vill. Flera personer har sagt "du ska väl inte trampa på målningarna?" - varför inte? Blir slutresultatet bra, så spelar det ingen roll. Och blir det inte bra, då lägger jag det bara i "fixa senare"-högen. Det är bara roligt och nyttigt att gå igenom när ett tomt papper känns alldeles för stort, alldeles för vitt och rent, alldeles...för mycket.

För det mesta använder jag 300g akvarellpapper, främst på grund av att det är lätthanterligt, jag bor i lägenhet och har redan alldeles för många dukar som står överallt. Papper är mindre skrymmande. Fast jag har också kommit att uppskatta papper mycket mer - i början var det bara dukar - och nu när jag nån gång målar på duk, så känns det "fel" - fast jag skulle inte ha nåt emot att göra gigantiska målningar på duk i framtiden - men på grund av platsbrist just nu så funkar inte det, tyvärr.

Kontakta Mikael Jonsson

Motala Östergötlands län
Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse. Genom att fortsätta godkänner du hur vi använder cookies. Läs vår integritetspolicy