Min väg till konsten

Efter många år av kamp, stress och sjukdom tog till slut både kropp och själ slut. Jag drabbades av utmattning och tillbringade nästan ett helt år i soffan. Livet hade på något sätt stannat upp.

Min pappa älskade också att måla. När han drabbades av demens fick jag överta hans staffli. Då visste jag inte vilken betydelse det skulle få i mitt liv.

En dag reste jag mig ur soffan, ställde upp pappas staffli och började måla.

Med penslarna och färgerna hittade jag sakta tillbaka till glädjen, kreativiteten och mig själv. Måleriet blev min fristad, min återhämtning och min egen form av healing.

Jag är självlärd och målar med hjärtat snarare än med krav på perfektion. Jag älskar att experimentera med färger, motiv och olika tekniker. Varje tavla är ett nytt äventyr och en möjlighet att utvecklas.

Konsten blev min väg tillbaka till livet.

Och allt började med min pappas staffli.

Där hans måleri slutade, började mitt.