Efter många år av kamp, stress och sjukdom tog orken till slut slut. Jag drabbades av utmattning och tillbringade nästan ett helt år i soffan. Livet hade på något sätt stannat upp.

När min pappa drabbades av demens fick jag ärva hans staffli. Det blev början på något jag aldrig kunnat föreställa mig.

Jag reste mig, ställde upp staffliet och började måla.

Med penslarna och färgerna hittade jag sakta tillbaka till glädjen, kreativiteten och mig själv.

Jag är självlärd och målar med hjärtat, nyfikenheten och känslan som vägledning. Jag lär mig fortfarande, och varje tavla är ett nytt äventyr.

Konsten blev min läkning, min fristad och min väg tillbaka till livet.

Och allt började med min pappas staffli.