Jag går med raska steg mot min arbetsplats i centrala Stockholm. Det har varit stopp i tågtrafiken och jag riskerar att bli sen till det första mötet. Jag slår koden vid säkerhetsdörren och kastar en blick på klockan. Jag ökar takten och hinner fram, precis när den tunga dubbla dörren till sammanträdesrummet ska slå igen. Med några lugna steg går jag fram till bordet, rättar till kavajen och slår mig ned.

Jag är uppvuxen lång utanför tullarna. Där användes en helt annan typ av kavaj. På 70-talet, när våra pappor gick ut på gården, satte de på sig en blå syntetkofta av märket Helly Hansen. Det var ett praktiskt arbetsplagg med hål för tummar och förlängda i ryggslutet. På 1990-talet, före IT-kraschen, gick Jonas Birgersson, VD för konsultbolaget Framtidsfabriken, på styrelsemöten klädd i en kofta från Helly Hansen. Koftan kom att kallas för fleecekavaj.

Koftorna var dyra så jag fick vänta tills jag var stor nog att hjälpligt fylla ut en som jag skulle kunna ha som vuxen. De är praktiskt taget outslitliga och min används fortfarande.

Framtidsfabriken kraschade och fleecekavajerna föll i glömska, tills nu. "Grusväg, grusväg ta mig hem, ta mig hem till byn igen." Musiken väller ut från högtalarna, publiken flammar i orange och Hooja sjunger om livet utanför tullarna. Koftorna är tillbaka. När jag bläddrar igenom mina akvareller hittar jag traktorer, ladugårdar och elskåp. Inte nödvändigtvis de klassiska motiven för skira akvareller. Om du vill se fler bilder om livet utanför tullarna. Besök www.fritjofkarlsson.se/byggnader/.