Kapten Morgan var sträv till sättet och kunde sitta tyst långa stunder och blicka ut över havet. Jag lärde mig att vänta och inte ställa frågor. Tystnaden följdes ofta av en klar och strukturerad redogörelse för ett fraktfartygs livshistoria. Hans minne föreföll osvikligt när det gäller laster och rutter på fraktfartyg han fört befäl på. Aldrig i den tryggare linjetrafiken med fasta tidtabeller, alltid på trampfartyg med nya laster och nya rutter – ständigt på jakt efter uppdrag. I detta påminde han lite om Li Solo. Även om Li var sin egen och lät humör och tillfälligheter styra vilka uppdrag hon åtog sig. Kapten Morgan däremot hade varit anställd på olika rederier och inte åtnjutit samma frihet.

Han beskrev hur han lastade stål i Yokohama som lossades i Shanghai för att ersättas av maskiner för frakt till Port Klang och därifrån med spannmål till Colombo. Berättelserna om styckegods, före containrarna tog över i början av 1980-talet, präglades äventyr och missöden. Kranar vars vinschar hängde sig med pallar högt upp i luften. Säckar som fick lossas av daglönare som bar dem upp ur lastrummen och ned till lastbilar som väntade på kajerna i mindre hamnar som linjefartygen inte trafikerade. Kapten Morgan var van att improvisera och förhandla. Tillsammans med sin navigatör valde han själv hur han från Östersjön och Nordsjön skulle ta sig till Sydamerika.

M/S Blue Horizon byggdes i slutet på 1970-talet i Stoczina Gdanska i Polen. Hon ägdes av ett mindre svenskt rederi och det var Kapten Morgan som hämtade henne Gdansk för den första resan. Det var även Kapten Morgan som förde befäl när den sista lasten, 25 år senare, baxades upp ur de rostiga lastrummen och lossades i Nhava Sheva.

Där tystnade berättelsen och Kapten Morgan vände frånvarande blicken ut mot havet. Solen gick ned och den fuktiga luften svepte in oss i dyster kyla. När jag långt senare hittade uppgifter om M/S Blue Horizon i Lloyd´s register fick jag förklaringen till den melankoli som infunnit sig. Från Nhava Sheva stävade M/S Blue Horizon med en minimal besättning mot Chittagong i Bangladesh. Där kördes hon upp på stranden för att demonteras.

Även om fartyget var inte längre var sjödugligt och behövde tas ur bruk så är det inte svårt att föreställa sig hur fel det måste kännas styra fartyget rakt upp på land. Idag finns det på goda grunder regler för EU-flaggade fartyg som kräver skrotning på godkända anläggningar. Vid något tillfälle försökte jag försiktigt fråga om M/S Blue Horizons sista resa. Men Kapten Morgan låtsades inte höra frågan och jag tog aldrig upp saken igen.