Akvarell Mot Grönland av Fritjof Karlsson

Fritjof Karlsson

Mot Grönland, 2026

Akvarell
56 x 37 cm

Li Solo tittade ut genom sidorutan och noterade nöjt Kirkjufells ikoniska siluett när hon passerad berget på 400 m höjd. Hon styrde beslutsamt sin Piper Cub ut över havet och tog riktning mot Ammassalik på Grönland, mer än 360 nautiska mil bort. Trots att hon flög rakt in i natten kände sig Li lugn. Hon hade planerat flygningen noga. Men den planeringen skulle visa sig vara helt bortkastad. Om hon anat hur flygningen skulle arta sig hade hon aldrig lämnat Island bakom sig.

Li involverade sällan andra i sina planer. Men hade hon berättat för någon att hon avsåg att flyga från Island till Ammassalik på Grönland i sin lilla Piper Cub så hade nog de flesta avrått. Men Li kände väl till Öarnas aeronautiska historia. Under andra världskriget fanns en rutt för stridsflygplan från USA till Europa som gick med flera mellanlandningar via bland annat Island och Grönland; North Atlantic air ferry route.

Li räknade med en flygtid på knappt 5 timmar. Flygplanet tankade knappt 140 liter bensin. Det skulle, under de allra bästa omständigheter, kunna räcka till Ammassalik. Men det skulle förutsätta att planet inte lastades och att det blåste stark och stadig medvind. Till och med Li, som ofta tänjde på säkerhetsmarginalerna, planerade därför, precis som flygarna under andra världskriget att tanka på vägen. Hon placerade därför två stora dunkar med bensin bakom förarsätet. Även flygarna i North Atlantic air ferry route hade ibland extra tankar i kabinen. Eftersom tanklocken var placerade ovanpå vingarna kopplades de extra tankarna samman med huvudtanken och bensinen pumpades över för hand under flygning. Li Solo hade dock tänkt ut ett annat sätt att tanka planet. Hon inväntade lugnt väder för att kunna gå ned på vattnet och tanka.

Att hoppas på lugnt väder under en närmare fem timmars flygning i Arktis var inte någon klok lösning men det fina vädret höll i sig. Eter drygt tre timmar gick Li ned på låg höjd och fann at havet var spegelblankt. Li Solo hade gjort hundratals landningar på vatten och så fort hon snuddade vid ytan kände hon att något var fel. Hon ökade motorns varvtal och förde styrspaken bakåt för lyfta nosen och släppa från vattnet.

Li gled på låg fart fram över vattnet och försökte förstå vad som var fel. Hon skulle precis göra ett nytt försök att landa när sanningen gick upp för henne.

Li ägde flera små lätta plan. Hennes ena Piper var utrustad med pontoner. Den andra hade hjul som vintertid kompletterades med skidor. Li insåg till sin förfäran att hon satt i fel flygplan. Under henne satt inga pontoner utan skidor. Hade hon försökt landa på vattnet med hjul hade hon omedelbart kraschat. Skidorna hade räddat livet på henne, för tillfället. Men utan pontoner kunde hon inte landa på vattnet och därmed kunde hon inte tanka flygplanet.

Li förde sakta styrspaken bakåt och steg långsamt. När den första chocken lagt sig försökte Li samla tankarna. Någon omedelbart förestående fara för hennes liv fanns inte men hon insåg snabbt att inom en mycket snar framtid skulle behöva fatta flera svåra beslut.

Li noterade att hon befann sig ca 120 nautiska mil från från Grönland. Det betydde att hon tillryggalagt två tredjedelar av sträckan. Hon visste att en fulltankad piper möjligen skulle kunna klara hela överflygningen på en tank under förutsättning att det var kraftfull medvind. Men Li hade valt att ge sig iväg en dag när det var nästan vindstilla i syfte att kunna landa på vattnet för att tanka. Ett litet flygplan med pontoner landade man ogärna om våghöjden översteg 30 cm.

Li drog sig för att titta på bränslemätaren. Så länge hon inte tittade kunde hon hoppas att mätaren skulle säga att en tredjedel av bränslet återstod. Li tvingade sig till slut att titta på mätaren och hon hade redan förbrukat tre fjärdedelar av bränslet.

En våldsam storm hade möjligen kunnat knuffa Li Solo hela vägen till Grönland, under förutsättning att hon hade vinden i ryggen. Så var inte fallet, tvärt om. Li tänkte igenom situationen ännu en gång och sen anropade hon Nuuk över radion: ”Mayday-mayday-mayday”. Radion var helt tyst.

På www.fritjofkarlsson.se hittar du fler akvareller och berättelser om Li Solos äventyr.

Akvarell Mot Grönland av Fritjof Karlsson

Fritjof Karlsson

Mot Grönland, 2026

Akvarell
56 x 37 cm

Li Solo tittade ut genom sidorutan och noterade nöjt Kirkjufells ikoniska siluett när hon passerad berget på 400 m höjd. Hon styrde beslutsamt sin Piper Cub ut över havet och tog riktning mot Ammassalik på Grönland, mer än 360 nautiska mil bort. Trots att hon flög rakt in i natten kände sig Li lugn. Hon hade planerat flygningen noga. Men den planeringen skulle visa sig vara helt bortkastad. Om hon anat hur flygningen skulle arta sig hade hon aldrig lämnat Island bakom sig.

Li involverade sällan andra i sina planer. Men hade hon berättat för någon att hon avsåg att flyga från Island till Ammassalik på Grönland i sin lilla Piper Cub så hade nog de flesta avrått. Men Li kände väl till Öarnas aeronautiska historia. Under andra världskriget fanns en rutt för stridsflygplan från USA till Europa som gick med flera mellanlandningar via bland annat Island och Grönland; North Atlantic air ferry route.

Li räknade med en flygtid på knappt 5 timmar. Flygplanet tankade knappt 140 liter bensin. Det skulle, under de allra bästa omständigheter, kunna räcka till Ammassalik. Men det skulle förutsätta att planet inte lastades och att det blåste stark och stadig medvind. Till och med Li, som ofta tänjde på säkerhetsmarginalerna, planerade därför, precis som flygarna under andra världskriget att tanka på vägen. Hon placerade därför två stora dunkar med bensin bakom förarsätet. Även flygarna i North Atlantic air ferry route hade ibland extra tankar i kabinen. Eftersom tanklocken var placerade ovanpå vingarna kopplades de extra tankarna samman med huvudtanken och bensinen pumpades över för hand under flygning. Li Solo hade dock tänkt ut ett annat sätt att tanka planet. Hon inväntade lugnt väder för att kunna gå ned på vattnet och tanka.

Att hoppas på lugnt väder under en närmare fem timmars flygning i Arktis var inte någon klok lösning men det fina vädret höll i sig. Eter drygt tre timmar gick Li ned på låg höjd och fann at havet var spegelblankt. Li Solo hade gjort hundratals landningar på vatten och så fort hon snuddade vid ytan kände hon att något var fel. Hon ökade motorns varvtal och förde styrspaken bakåt för lyfta nosen och släppa från vattnet.

Li gled på låg fart fram över vattnet och försökte förstå vad som var fel. Hon skulle precis göra ett nytt försök att landa när sanningen gick upp för henne.

Li ägde flera små lätta plan. Hennes ena Piper var utrustad med pontoner. Den andra hade hjul som vintertid kompletterades med skidor. Li insåg till sin förfäran att hon satt i fel flygplan. Under henne satt inga pontoner utan skidor. Hade hon försökt landa på vattnet med hjul hade hon omedelbart kraschat. Skidorna hade räddat livet på henne, för tillfället. Men utan pontoner kunde hon inte landa på vattnet och därmed kunde hon inte tanka flygplanet.

Li förde sakta styrspaken bakåt och steg långsamt. När den första chocken lagt sig försökte Li samla tankarna. Någon omedelbart förestående fara för hennes liv fanns inte men hon insåg snabbt att inom en mycket snar framtid skulle behöva fatta flera svåra beslut.

Li noterade att hon befann sig ca 120 nautiska mil från från Grönland. Det betydde att hon tillryggalagt två tredjedelar av sträckan. Hon visste att en fulltankad piper möjligen skulle kunna klara hela överflygningen på en tank under förutsättning att det var kraftfull medvind. Men Li hade valt att ge sig iväg en dag när det var nästan vindstilla i syfte att kunna landa på vattnet för att tanka. Ett litet flygplan med pontoner landade man ogärna om våghöjden översteg 30 cm.

Li drog sig för att titta på bränslemätaren. Så länge hon inte tittade kunde hon hoppas att mätaren skulle säga att en tredjedel av bränslet återstod. Li tvingade sig till slut att titta på mätaren och hon hade redan förbrukat tre fjärdedelar av bränslet.

En våldsam storm hade möjligen kunnat knuffa Li Solo hela vägen till Grönland, under förutsättning att hon hade vinden i ryggen. Så var inte fallet, tvärt om. Li tänkte igenom situationen ännu en gång och sen anropade hon Nuuk över radion: ”Mayday-mayday-mayday”. Radion var helt tyst.

På www.fritjofkarlsson.se hittar du fler akvareller och berättelser om Li Solos äventyr.

Fritjof Karlsson är en akvarellkonstnär som utforskar nordiskt ljus, kustlandskap och de platser där människor rör sig genom landskapet med tåg, fartyg, flyg eller längs landsvägar.

Hans motiv hämtas från havet, luften, landsbygdens stillhet och den infrastruktur som binder samman Sverige.

I akvarellen söker han stämningar där rörelse möter tystnad: en landningsbana i kvällsljus, ett tåg som passerar genom skog, en kustlinje som öppnar sig mot havet.

Bildspråket präglas av lugna färgskalor, dokumentär närvaro och ett poetiskt berättande där vatten, ljus och struktur får forma rytmen.

Se fler verk och aktuella utställningar på hans webbplats: På www.fritjofkarlsson.se.

Fritjofs egna ord om sitt måleri: "Jag målar det jag sett och tycker om. Sakligt. Understundom får verkligheten lite hjälp på traven och jag målar det jag skulle vilja se, aningen mindre sakligt.

Med i konstrunda
Gräsö konstrunda.

Du kanske också gillar

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse. Välj vilka cookies du tillåter.
Läs mer i vår integritetspolicy

Skanna en vägg eller golvet med cirkelformade rörelser. Klicka när du ser en markör för att placera verket.

Beta-version tillgänglig på vissa enheter.