Navigatören var på väg till Narvik för att mönstra på forskningsfartyget R/S Svea. Ombord på nattåget söderifrån nåddes han av ett meddelande om att fartyget var försenat med närmare en vecka. Han tog ett snabbt beslut och klev av tåget i Kiruna. Han blev han stående på perrongen, tittade på Kiirunavaaras terasser av gråberg. De såg ut som för 30 år sedan när han klivit ombord på tåget söderut. Då trodde han att han snart skulle komma tillbaka. Så blev det inte.

Navigatören reste med lätt packning och följde skyltarna mot Kirunas nya centrum. Gång- och cykelbanan var nyanlagd och i riktning mot den nya stadskärnan såg han flera lyftkranar resa sig över husen. Efter en stunds promenad kantades gatan av höga, provisoriska staket runt de låga hyreshusen. Utan att tänka på saken hade han avvikit från den nya gångvägen mot centrum och när han stannade upp insåg han att i det gamla Kiruna som väntade på att rivas.

Han saktade in stegen och gick förundrad mellan de tomma husen. Han passerade nedstängda bensinstationer och igenbommade butiker. I några enstaka fönster såg han tända lampor men inga människor som rördes sig. I några skyltfönster såg han varor som möjligen betydde att fortfarande bedrevs verksamhet och vid en verkstad stod flera parkerade bilar – men det var omöjligt att avgöra om allt bara lämnats.

Navigatören svängde in på en välbekant gata där rivningen nästan var klar. Alla hus i kvarteret var borta – utom ett gammalt garage med väggar av korrugerad plåt. Plåten var rostigare än han mindes det. Men bilen vid gaveln såg ut precis som när han parkerade den för 30 år sedan.

Besök gärna www.fritjofkarlsson.se. Där hittar du akvareller med bilar, rostiga fartyg, flygplan tåg och traktorer.