Mitt måleri började egentligen i trädgården.

Där upptäckte jag hur mycket jag tycker om att arbeta med färg och form i rabatterna, med blommor jag plockade in, i arrangemang och kransar. När jag sedan var i Umeå, utan trädgården som kreativ plats, hittade jag istället till måleriet.

Jag målar framför allt abstrakt i akryl och arbetar gärna med textur och lager. Processen är intuitiv och jag börjar oftast utan en färdig bild av vart målningen ska ta vägen. Jag lägger till, skrapar bort, målar över och låter tidigare lager finnas kvar som spår.

Det jag söker är ofta en stämning. Ibland vill jag skapa något man kan försvinna in i och vila i en stund. Andra gånger vill jag att målningen ska ha mer skav något som stör, utmanar eller gör att blicken stannar kvar. Patina och vemod är sådant jag ofta återkommer till.

Jag dras till jordiga och dämpade färger och till mötet mellan mörker och ljus. Ibland finns en antydan till landskap eller natur, men jag vill sällan att bilden ska bli alltför tydlig. Jag tycker om när betraktaren får utrymme att själv se och känna något i målningen.

För mig handlar målandet mycket om att upptäcka snarare än att bestämma. Jag vet sällan från början var en målning kommer att sluta och det är en stor del av det jag tycker om med att måla.