Jag målar inte för att återge världen exakt som den ser ut. Jag målar det jag ser, känner och upplever.
För mig är färgen ett språk. Penseldragen får vara synliga, former kan förändras och verkligheten behöver inte alltid följa sina egna regler. Det är känslan i bilden som är viktigast.

Jag dras till människor, möten, ansikten och ögonblick som väcker något inom mig. Ibland är det glädje och energi. Ibland sorg, oro eller eftertanke. Ofta är det kontrasten mellan det vackra och det lite skavande som får mig att vilja måla.

Jag är expressionist helt enkelt för att jag behöver få uttrycka mig genom färg, form och rörelse. Jag vill att en målning ska kunna beröra innan man ens har satt ord på varför.

Den här utställningen är också något mer än en samling målningar. Jag har valt att låta min konst bidra till något som betyder mycket: barns rättigheter och möjligheten till en tryggare framtid.

Därför donerar jag verken till förmån för Rädda Barnen.

Jag hoppas att du som möter min konst hittar något som stannar kvar hos dig. Kanske en känsla, en färg, ett ansikte eller en berättelse.

Och om en av mina målningar får flytta hem till dig, hoppas jag att den fortsätter att väcka något varje gång du ser den.