En hyperrealistisk närbild av ett timglas i sitt mest kritiska ögonblick, där det flödande sandet passerar genom den smalaste punkten med obeveklig precision. Det reflekterande glaset fångar ljuset i komplexa speglingar av vitt, brunt och blått mot ett djupt mörkt rum.
Uppkallad efter tidens gud i grekisk mytologi, skildrar verket tid inte som en abstraktion utan som något konkret och fysiskt, vackert och oundvikligt på samma gång.