Mia Wiking målar med linjer i förgrunden.

Landskapets linjer: ängars vidsträckta böljande, trädens stammar som reser sig upp mot en molnklädd himmel, och havets horisont som avtecknar sig i fjärran.

Men också livslinjer: från barnets vidöppna ögon ute i naturen till den äldre människans böjda rygg i skymningen. Naturens väsen är också  närvarande: sländor fladdrar förbi alldeles nära, fåglar kommer och sätter sig på någons huvud, älvornas boning glittrar inne i skogsdungen.

Fält av kulörer ställs mot varandra, ljusglimtar skymtar igenom,
och fram träder en vibrerande, levande värld, där människan finner ro i att ingå i något större.