I den nordiska mytologin är Hugin och Munin Odens korpar — tanken och minnet, de som färdas över världen och återvänder med det som setts, känts och förståtts. För mig kändes det naturligt att låta dem ta plats i detta verk, sittande i stilla, tankfulla positioner mot ett glödande kvällsljus.
Här möts mörker och eld, tystnad och närvaro. Korparnas siluetter blir nästan som skuggor av något större — bärare av berättelser, visdom och det som inte alltid kan sägas med ord. I kontrasten mellan det svarta och det varma röda ville jag fånga både styrka och stillhet, men också den där känslan av att naturen bär på minnen äldre än oss själva.
Det här är ett verk som rör sig mellan myt och känsla, mellan symbolik och enkel närvaro. För mig handlar det om eftertanke, om det vi bär med oss, och om de tysta budskap som ibland kommer när dagen går över i kväll.
Hugin och Munin – Kvällsljuset bär på en stillsam kraft — ett möte mellan nordisk berättartradition och den ordlösa stämning som färg, form och kontrast kan skapa.