Ett nostalgiskt barndomsminne.

Min mormors hus-varmt, tyst och bekant. En mjuk mönstrad matta där mina systrar och jag lekte, pratade, klädde ut oss och långsamt växte in i oss själva. Att prova på de första vackra skorna blir en liten men meningsfull ritual - ett tidigt möte med kvinnlighet och en känsla av tillhörighet i en mild, stödjande kvinnovärld.

Målningen är gjord i olja med hjälp av en texturerad, taktil teknik som gör att ytan kan Eka mattans mjukhet och fluffighet, vilket gör minnet till något nästan fysiskt påtagligt. Det är ett minne av en flicka som har vuxit upp och bär med sig en bestående känsla av hem, värme och omsorg.