Stig in, dörren är öppen.

Jag är inte en roll.
Inte en funktion.
Inte en bekvämlighet.

Jag är kännande.
Tänkande.
Skapande.

Min styrka finns i djupet.
Mitt mod finns i ärligheten.
Mitt stöd finns i medvetenheten.

Jag kan se skönhet där andra kanske går förbi oberörda.

Jag bevisar inte längre att jag har rätt att finnas.
Jag finns.

Jag tillåter mig själv att:
gå i min egen takt,
byta form,
vara sårbar,
vara stark,
vara motsägelsefull.

Jag är inte skyldig att vara begriplig för alla.
Det räcker att jag är trogen mig själv.

Jag är konstnär.
Min konst är inte en utsmyckning eller design.
Det är ett spår.
Det är sanning.
Min sanning.

Det är ett sätt att tala när orden tar slut.