Utgångspunkten för målningen är en stillsam men existentiell fråga:
Finns det blommor i himlen?

Motivet svävar i gränslandet mellan växtlighet och himmelsrum. Blommorna är inte förankrade i jord, utan tycks uppstå i luften – som minnen, andetag eller fragment av något som en gång varit levande. De är både närvarande och på väg att lösas upp.

Färgskalan rör sig i dämpade blå och gröna toner, där bakgrunden inte fungerar som en plats utan som ett tillstånd. De vita, fläktande penseldragen ger intryck av rörelse, som om blommorna sakta driver, snarare än står stilla. Små varma accenter i centrum antyder liv, puls och samhörighet – ett försiktigt svar på frågan som ställs, utan att låsa den.

Målningen lämnar utrymme för betraktaren att själv avgöra om detta är en himmel, ett minne, eller ett ögonblick av stillhet. Kanske finns blommorna inte i himlen – kanske är de en del av den.