Denna. 8 år sedan jag målade den. Det var en söndag i november. Sol. Allt såg bra ut på håll. Inombords kände jag att det här kommer gå åt helvete. Inte om. När.

Ja målade över det ja jobbat med de sista veckorna. Flera timmars arbete täcktes av färger som såg glada ut. Målade för att inte fullständigt tappa det. Döpte den till PLAY. Så långt ifrån sanningen. Men det var mitt sätt att bearbeta. Uppkomsten kom från en utmanande period i livet. Personlig. Men jag är lycklig igen.

Tavlan togs ursprungligen fram för en utställning där den trycktes i en limiterad upplaga om 10 prints på Miss Clara i Stockholm. Målningen signerades med mitt dåvarande namn, Leinonen. Nu heter jag Ahlkvist.

Sen dess har den hängt hemma i köket. Älskar den! Ingen annan tavla har betytt så mycket för mig. Jag ser den och minns söndagen. Jag ser också mitt mod att visa mer än en sida av min konst. Mitt uttryck behöver inte stanna vid minimalistisk gråskala. Det kan också få vara i rosa & neon.

Med distansen känns det rätt att nu låta tavlan ta plats hos någon annan. Min bearbetning är klar.