Detta verk är en smärtsam sanning gömd i det mest optimistiska av alla fält. Bakgrunden är målad som en lysfylld, intensiv gul våg, en yta av ren energi. Mitt i den överväldigande energin framträder en figur som inte orkar hålla masken. De svarta, enkla konturerna bär en monumental vikt. Tårarna är inte bara droppar, de är sprickor i det gyllene pansaret, en flod av sårbarhet som bryter igenom perfektionen. Det är en tyst påminnelse om att även de som lyser starkast bär de tyngsta känslorna.
​Detta är ett porträtt av det mod som krävs för att vara ärlig, även när det gör ont