​Detta verk är skapat i absolut tystnad. Det är som att betrakta en spegel som just har brustit, där varje skärva visar en unik och skarp sanning om identitet.
​Känn den nakna, kompromisslösa närvaron. Ansiktet är sammansatt av flyktiga linjer, och det som borde vara en helhet har delats upp i fragment som ändå hålls samman av en inre, osynlig kraft. Det är en bild av den moderna själen, splittrad, gåtfull och djupt uttrycksfull.
​Detta verk viskar om det som inte kan sägas, en tyst dialog mellan det yttre jaget och de många inre rösterna. Det är rent, men komplext, ett bevis på att sanningen ofta finns i det som faller isär