"Jag bär med mig elden", titeln på Leïla Slimanis senaste roman, syftar på vikten av det kulturella och generationella arvet för dem som bygger sina liv i ett nytt land – ”Tänd en stor brasa och ta med dig elden.” Det är en mycket stark och optimistisk uppmaning!

Idén till denna teckning kom dock ursprungligen från mina många dagböcker sparade i förvaringslådor – vad ska jag göra med dem? Jag vill inte att någon ska läsa dem senare, men jag har också svårt att förstöra dem; de har följt mig genom hela livet. Jag älskade därför tanken på att den fysiska förstörelsen av dessa böcker, med alla bränder de innehåller, skulle kunna ge mig lugn och sinnesro – i vetskapen om att de kommer att finnas kvar inom mig, och kanske till och med förvandlas till en flod av minnen där de dåliga stunderna drunknar och endast ”blommorna” lär sig att simma?

När jag letade bland mina tonårsminnen fann jag en bit parfymerad, smulig och skimrande bärnsten som jag har bevarat i en traditionella liten marockansk metallask – den har förblivit en symbol för hopp, ungdom och lycka. I teckningen ligger den öppen, både på marken och i vattenkällan.

I denna scen bär jag den enda marockanska sidenkaftan jag äger, och fotot är taget av Léo i hans ateljé, i en 1700-talsbyggnad i hjärtat av Stockholm.

ENG

"I Will Carry the Fire", the title of Leïla Slimani’s latest novel, refers to the weight of cultural and generational heritage for those who build their lives in a new country – “Start a bonfire and carry the flame with you.” It’s a very powerful and optimistic injunction!

The initial idea however for this drawing came from my many stored diaries – what should I do with them now? I don’t want someone to read them once I am gone, but I also find it hard to destroy them; they’ve accompanied me throughout my life. So I loved the idea that destroying these books, with all the fires they contain, might bring me peace and calm – knowing they’ll remain within me, and perhaps even transform into a river of memories, where the bad moments drown and only the “flowers” learn to swim?

While searching through my teenage memories, I came across a small piece of fragrant, crumbly, shimmering amber that I’ve kept intact in a handmade metal box – it has remained a symbol of hope, youth, and happiness. In the drawing it lies open, both on the floor and in the water.

I’m wearing the only Moroccan caftan I own, and the photo was taken by Léo in his studio, in a building from the 18th century in the heart of Stockholm.