Som barn lärde jag mig att sträva efter att efterlikna guds tjänare. Det var något beundransvärt. Därför intar mina skulptur religösa poser eller försöker återskapa bibelns historier. Att anamma deras kroppsliga rörelser för att sen stelna

Som skulptör blir jag även skaparen. Skaparen av små människor. Med de brister, med den kropp som jag skapat åt dem.

De kan bli förvrängda, de kan nästan bli groteska, de saknar hyfs och klass. Kvar är bara känslan, det äkta. Det mänskliga. Avbilden av en människa.

Som barn var jag konstant rädd för domedagen. För jorden som skulle sluka mig hel. Det är jag fortfarande. Jag tror inte att leka gud gör det bättre, för jag är blott en människa