Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse. Välj vilka cookies du tillåter.
Läs mer i vår integritetspolicy
Adrian Muresan
Bord för de osagda samtalen, 2024
Blandteknik
Det börjar med ett enkelt kärl.
En behållare för vatten – för liv – tänkt att stå gömd i ett skyddsrum, redo när världen utanför faller samman.
Den här gången fick kärlet ett nytt syfte. Det blev en plats för minne, för motstånd, för berättelse.
Jag har omvandlat det till ett bord – en yta där världar möts.
I dess botten vilar nu ett lager av epoxi – transparent, tungt, hållbart – och i det: små smycken i silver.
För mig symboliserar detta bord något mycket större än form och funktion.
Jag ser framför mig en plats där världsledare samlas, där kaffe serveras över kalla samtal om framtidens öden.
En plats där makt kläs i kostym, men besluten lämnar verkliga ärr.
Att detta bord bärs upp av ett skyddskärl är ingen slump. Det för med sig historiens tyngd, och vår tids skörhet.
Det talar om kriget i Palestina. Om bombskydd och förtvivlan i Ukraina.
Om den sköra balansen i Taiwan, där varje andetag kan vara ett före eller efter.
Epoxin, som håller allt samman, symboliserar den inre styrkan hos dem som mitt i kaos ändå väljer att stå upp.
Densiteten i materialet liknar viljan hos människor att fortsätta – att inte förlora sin transparens, sin kärna.
Och silvret?
Det är sorgen.
Det är smärtan som aldrig riktigt släpper taget.
Smyckena i epoxin representerar de liv som gått förlorade, och de familjer som fortfarande väntar, fortfarande sörjer.
Silver har i alla tider burit sorgen – det kalla skimret, det tunga djupet. Här ligger det stilla, begravt men närvarande.
Denna skapelse är en del av EFTERKLANG – en samling verk födda ur samtiden, där varje form bär ett eko av världen vi lever i.
Adrian Muresan
Bord för de osagda samtalen, 2024
Blandteknik
Det börjar med ett enkelt kärl.
En behållare för vatten – för liv – tänkt att stå gömd i ett skyddsrum, redo när världen utanför faller samman.
Den här gången fick kärlet ett nytt syfte. Det blev en plats för minne, för motstånd, för berättelse.
Jag har omvandlat det till ett bord – en yta där världar möts.
I dess botten vilar nu ett lager av epoxi – transparent, tungt, hållbart – och i det: små smycken i silver.
För mig symboliserar detta bord något mycket större än form och funktion.
Jag ser framför mig en plats där världsledare samlas, där kaffe serveras över kalla samtal om framtidens öden.
En plats där makt kläs i kostym, men besluten lämnar verkliga ärr.
Att detta bord bärs upp av ett skyddskärl är ingen slump. Det för med sig historiens tyngd, och vår tids skörhet.
Det talar om kriget i Palestina. Om bombskydd och förtvivlan i Ukraina.
Om den sköra balansen i Taiwan, där varje andetag kan vara ett före eller efter.
Epoxin, som håller allt samman, symboliserar den inre styrkan hos dem som mitt i kaos ändå väljer att stå upp.
Densiteten i materialet liknar viljan hos människor att fortsätta – att inte förlora sin transparens, sin kärna.
Och silvret?
Det är sorgen.
Det är smärtan som aldrig riktigt släpper taget.
Smyckena i epoxin representerar de liv som gått förlorade, och de familjer som fortfarande väntar, fortfarande sörjer.
Silver har i alla tider burit sorgen – det kalla skimret, det tunga djupet. Här ligger det stilla, begravt men närvarande.
Denna skapelse är en del av EFTERKLANG – en samling verk födda ur samtiden, där varje form bär ett eko av världen vi lever i.
Adrian Muresan
Karlatornet
Jag heter Adrian.
I många år har jag rört mig genom byggvärldens praktiska landskap – bland material, mått och ritningar.
Men någonstans, mitt i det vardagliga, började något förändras.
När jag monterade en garderob såg jag inte längre bara en möbel.
Jag såg linjer, rörelser – ett uttryck.
Altanen jag just hade byggt var inte bara trä och skruv – den var en berättelse, en form av tyst poesi.
Och en enkel bordsskiva kunde plötsligt bära på en känsla, ett minne, en kultur.
Det tekniska arbetet blev till skapande.
Så föddes objekten.
Bitar från det gamla, det glömda, det slitna – sammanfogade med ljus, skugga och själ.
Varje verk blev ett andetag. En viskning av något större än material.
Namnet Eirundra växte fram ur denna inre resa.
Eir, den nordiska gudinnan för läkning, blev min symbol.
Men inte för kroppens sår – utan för de tysta ärren som världen lämnar i oss.
Konsten blev min fristad, mitt språk, mitt svar.
Genom Eirundra vill jag bjuda in dig till mitt sätt att se världen.
Till en plats där känslor får form, där det imperfekta blir vackert,
och där varje föremål bär på ett hjärtslag.
Följ mitt skapande på sociala medier:
Instagram: @eirundra
TikTok: @eirundra.art
Utbildning
Självlärd genom arbete, sökande och vardagens tystnad.
Jag har låtit materialen utbilda mig, och världen forma mitt uttryck.
Medlem i konstnärsförening
Ingen förening. Ingen cirkel. Bara jag, materialet och världen som rör sig omkring mig.
Med i konstrunda
Min konstrunda sker i tysthet – mellan verktyg, ljus och tanke.
Utställningar
2025 – "Efterklang" – en digital utställning i fyra delar, publicerad på Instagram & TikTok (@eirundra.art)
En självkuraterad samling där fyra verk speglar samtidens mörker och motstånd.
Utställningen visas i sin helhet på sociala medier som ett konstnärligt narrativ i flera steg.