Dimman ligger tung över marken, slingrar sig som kalla fingrar runt benen på dem som vågar närma sig. En skugga reser sig ur mörkret – hälften människa, hälften död. Hennes ena öga ser rakt in i själen, levande och fullt av minnen, medan den andra halvan av hennes ansikte är blottat ben, en tidlös påminnelse om vad som väntar oss alla.

Framför henne svävar en dödskalle med ett timglas, men sanden rinner inte som den borde. Den rinner ut ur sprickor, spills ut i tomheten – tiden är inte rättvis, den väntar inte. Döden har inget ansikte, ingen ålder. Den bara finns där, tyst och tålmodig.

Men just nu, i denna stund, andas hon. Just nu finns skönheten i ögonblicket. Och det är allt som betyder något.

Teknik: Pyrografi på plywood, 1,2 cm.