Tomas Hammar söker harmoni i den abstrakta expressionismen

Tomas Hammar söker harmoni
i den abstrakta expressionismen

I serien "Konstnärsintervjun" pratar vi med konstnärer om deras process. Om vad de har gemensamt med andra konstnärer och vad som får dem att stå ut i mängden. Vi försöker komma fram till vad de inspireras av och vilka förutsättningar de behöver för att utvecklas i sitt konstnärskap. Hur de började skapa och vad som får dem att fortsätta.

Låt dig inspireras av deras enskilda uttryck och enskilda sätt att vara konstnär.

Publicerat 2020-10-19

Målningar sålda världen över och fler Instagram-följare än landets största konstinstitutioner. Detta efter bara några år som verksam konstnär. Hur gick det till? Konst.se träffar en passionerad ljusfantast med färgmatematik på hjärnan.

Efter två decennium bakom en filmkamera med uppmärksamt fokus på färgåtergivning, ljus och komposition sitter den konstnärliga handlaget i ryggmärgen. Tomas Hammar arbetade med film- och tv-produktion innan han närmade sig måleriet. “Det var en ganska naturlig övergång. Komposition och färglära och så, det behövde jag inte tänka på så mycket, det fanns redan matematiskt klart i mitt huvud”. Erfarenheten, och säkerheten som kommer med den, gör sig påmind i hans process. “Det händer att jag sitter och skissar i mobilen, testar vilka färger som passar med varandra. Det gör att när jag väl står i ateljén kan jag måla ganska spontant, rakt på duken.”

Kanske började det ännu tidigare. Tomas minns hur han tecknade redan som barn, var nyfiken och fick bra betyg på bildlektionerna i skolan. Ändå var det först för tre år sedan han började måla akryl och experimentera med nya sätt att fånga ljus och rymd. “Vi flyttade in i ett stort hus i Älvsjö, och det var vita väggar precis överallt”. Han och sambon Mimmi Thunberg hade en tydlig idé av hur de ville bryta upp det kritvita med färgstark konst som var iögonfallande och uttrycksfull, men inget de hittade kändes helt rätt. Efter en tid föddes idén om att själv måla, att skapa precis de där tavlorna som inte fanns att hitta.

Stiluttrycket i hans målningar har fått ta form genom ett handfast och intuitivt förhållningssätt - han har experimenterat och testat sig fram med olika tekniker och verktyg för att applicera färg. Tomas berättar att han till en början inte letade guider kring teknik eller motiv lika mycket som konkreta råd om material och verktyg. “Jag tittade en del på YouTube, men det jag undrade var mer: Var får jag tag på dukar? Vilken färg ska jag måla med? Var hittar jag den? Vad är en pallettkniv? Jag testade mycket där i början och ganska snabbt insåg jag att jag vill jobba stort och att jag vill hitta andra verktyg att jobba med så att det inte ser likadant ut som för alla andra. Jag började gå på byggvaruhus och köpa svampar och skrapor och allt möjligt som det gick att applicera färg med”

Att ljus och färg intresserar är uppenbart. Merparten av hans abstrakta målningar har en tonväxling som får verket att te sig genomlyst, som om en skymd ljuskälla trängde genom färglagren och spred ut sig över duken. Färgfält lutar sig mot varandra, häver sig och smälter över i gradvis varmare toner. Det finns en sorts motsatt rörelse över dukarna där färgen ömsom rinner nedåt, ömsom klättrar uppåt och nyanserna tycks röra sig efter eget huvud - droppa, flyta, eller explodera i stänk och splatter.

“Ibland kommer jag på att jag saknar en viss färg. Då går jag bara ner och blandar massa toner av den och ser vad som passar ihop. Där kommer hjälpen från det gamla fotojobbet in; att jag kan arbeta med ljuset och balansen och låta själva processen leda mig framåt. Det funkar verkligen jättebra. Och man kan ju måla om i princip hur många gånger som helst tills man blir nöjd.”

Hans mer figurativa porträttmålningar kräver ett annat tillvägagångssätt. Han beskriver den processen som mycket exakt, att han närmar sig motivet med matematisk noggrannhet. Perspektiv, storleksförhållanden och skuggspel måste stämma, även om det färdiga uttrycket andas spontanitet och ofta drar åt det abstrakta. I en mapp på datorn har han tusentals fotografier som han bläddrar bland för inspiration. Vad som fångar honom är inte det specifika motivet, utan bildens ljussättning. “Det behöver inte vara likt, jag vill bara kunna se hur ljuset faller. En vacker blick och ett vackert ljus, det är det viktiga.”

Den långa erfarenheten som filmare och fotograf är påtaglig i de foton och videoklipp han tar och regelbundet publicerar på Instagram. För tre år sedan startade han kontot @tomashammarart, som idag har över 90 tusen följare - fler än Moderna Museet. Många hör av sig och ber om råd för att sprida sin egen konst, och han försöker dela så mycket som möjligt av de erfarenheter han har skaffat sedan han startade. Att bli kopierad skrämmer honom inte, istället vill han utvecklas och hitta nya uttryck även för sin egen del. “Folk kanske tycker att jag är helt galen, men så länge jag fortsätter att göra min grej så finns det ingen anledning till att andra inte ska kunna dra nytta av lärdomarna jag har plockat upp på vägen.”

Vilket råd vill du ge till andra konstnärer?
“Om du vill sälja din konst på nätet: Se till att ta riktigt bra bilder av den! Att snabbt fotografera utan eftertanke en sned bild i fult blandljus, det gör inte konsten rättvisa. Verket kan vara fantastiskt, men det kommer inte att synas! Sen behöver man inte ha någon jättedyr kamera, det går att ta väldigt bra bilder även med en nyare mobilkamera så länge man lägger tid på att miljö, ljus och innehåll blir optimerat för att konsten ska lyftas fram så bra som möjligt.”