Samtal med
Julia Hallström Hjort

Julia Hallström Hjorts konst kännetecknas av avskalade, naturnära färger, där det abstrakta möter det figurativa. Hon vill att hennes verk ska väcka frågor snarare än ge tydliga svar, och lämnar utrymme för betraktaren att själv tolka och känna.

För oss berättar Julia om hur studier i kombination med kronisk smärta ledde till en djup utmattning, och om hur konsten blev en del av läkandeprocessen. Ett sätt att hantera det svåra, hitta återhämtning och må bättre.

av Cecilia Spendler
Publicerat 2026-09-24

Kan du berätta om din väg in i konsten? Vad var det som gjorde att du fastnade för det?

– Jag målade och ritade mycket som barn, men sen hamnade allt fokus på att få högsta betyg i skolan och det fanns ingen tid över till kreativitet. Jag har haft kronisk värk sedan barndomen och till slut, efter studier på läkar- och psykologprogrammet, hamnade jag i en djup utmattning. Jag började måla igen och det blev något som jag gjorde bara för mig själv och för att kunna må bättre. Nu kallar jag mig för konstnär, men jag har ingen utbildning och jag målar fortfarande mest för att jag känner att jag behöver göra det för att må bra.

Hur skulle du beskriva din stil, och har den förändrats med tiden?

– Som tonåring försökte jag efterlikna de gamla mästarna och målade enbart realistiskt i olja. Allt handlade om perfektion och att få bilden precis rätt. I 20-årsåldern testade jag abstrakt måleri och upptäckte hur mycket jag tyckte om att släppa tanken på rätt och fel. Idag älskar jag både det figurativa och det abstrakta, vad jag målar mest går lite i perioder, men jag skulle inte vilja välja bort någon av stilarna.

Vart finner du inspiration till din konst? Finns det några särskilda konstnärer eller ämnen som har påverkat din stil och uttryck?

– Jag hittar inspiration överallt och sparar ofta ner bilder och idéer på min telefon. Problemet brukar snarare vara att jag har för många idéer än för få och att det blir svårt att välja. När det gäller konstnärer så är jag väldigt förtjust i Anders Zorn, Vermeer och Gustav Klimt.

Vad vill du att betraktaren ska reflektera över när de ser din konst?

– Jag vill att mina bilder ska ställa frågor men inte nödvändigtvis ge några enkla eller tydliga svar. Det får gärna finnas ett visst mått av tvetydighet eller motstridighet i dem. Jag försöker också alltid hitta ett lugn när jag målar, som jag hoppas ska reflekteras i det färdiga verket.

Vilka tekniker och material använder du oftast?

– När jag målar figurativt så arbetar jag ofta med vattenlöslig oljefärg på duk eller pannå. Då slipper man starka dofter men får ändå oljefärgens egenskaper. När jag målar abstrakt så använder jag alla möjliga färger och medium och redigerar ofta bilderna digitalt i slutskedet.

Till sist, hur ser du på framtiden och din personliga utveckling som konstnär? Finns det några specifika mål, projekt eller utmaningar som du ser fram emot att utforska?

– Jag lever fortfarande med mycket smärta och trötthet och min förhoppning är att kunna må så bra att jag kan måla varje dag eller till och med gå en konstutbildning. Tills dess så fokuserar jag på att hitta glädje i målandet och försöker att inte lägga för mycket press på mig själv. En sak jag skulle vilja göra mer är att måla i riktigt stort format - att få ta sig an en enorm canvas skulle vara både utmanande och väldigt roligt.