Samtal med
Josefine Gärdström

Med sina bedårande och fantasifulla motiv har Josefin Gärdström utvecklat ett eget och särpräglat konstnärligt uttryck. Serien "Småfolket" - små varelser som lever i skogen och nyfiket upptäcker människornas föremål och gömställen - har blivit uppskattad av många för sina fantasifulla berättelser och motiv.

I vårt samtal med Josefin berättar hon om resan bakom Småfolket. Det som började som en längtan efter att hitta tillbaka till sig själv efter småbarnsåren blev också en väg tillbaka till skapandet.

av Cecilia Spendler
Publicerat 2026-05-29

Hur började din konstnärliga resa?

– Att måla och rita har följt mig upp i vuxen ålder, men min konstnärliga resa började egentligen för bara 3–4 år sedan. Då var jag nybliven mamma till mina tvillingflickor, med allt vad det innebär. Jag kände ett stort behov av att få vara Josefine igen och inte bara mamma, så jag tänkte att jag kanske skulle ta tag i tecknandet igen – vilket jag också gjorde.

Verken i serien “Småfolket” bär på en väldigt egen och drömsk värld. Hur föddes idén till dessa motiv och berättelser?

– Till en början målade jag allt möjligt, men det landade nästan alltid i naturnära motiv. Det var inte förrän barnen blev 2 år som idéen om "Småfolket" kom, efter en jul med en så kallad “Nissedörr” som vi hade hemma. Efter julen började barnen fundera på vart nissen, som bott hos oss hela julen, egentligen tog vägen. Det var någonstans där idén om det lilla folket föddes.

Dina målningar känns både sagolika och levande. Var hämtar du inspirationen till de världar och berättelser du skapar?

– Inspirationen till mina motiv hämtas ofta ur fantasin, tillsammans med naturen själv. Vi bor på landet intill en sjö, och det är inte svårt att bli inspirerad av den miljön. Mina barns upptåg kan också bidra till nya idéer och motiv.

Många som ser dina verk beskriver en känsla av att vilja “kliva in i målningen”. Hur arbetar du för att skapa den starka närvaron och berättande känslan i dina verk?

– Jag försöker skapa en bild som fokuserar på själva småfolket, med en suddig bakgrund av skog och ljus. Småfolket är ofta stillsamma, tänkande och lugna, vilket ger möjlighet att se deras uttryck. Jag tror att det bidrar till en känsla av närvaro när man ser på målningen.

Vilka känslor väcks hos dig själv under skapandeprocessen - både medan du målar och när du betraktar det färdiga verket?

– Känslor som väcks hos mig under skapandeprocessen är ofta lugn, nyfikenhet och stillsamhet, precis som de känslor jag vill förmedla med målningarna. Jag försöker tänka mig in i hur man upplever vår värld om man är lika små som Småfolket är. Vilka gömställen det finns, hur de bor och hur man kan använda upphittade människosaker.

Skogen och naturen är ständigt närvarande i dina verk om “Småfolket”. Vad tillför den miljön till berättelsen och stämningen i dina målningar?

– Naturen är ett återkommande tema i mina verk - något som jag tror att många människor känner igen sig i. Barrskogar, björkar, solnedgångar, djur och blommor kan skapa en känsla av att komma hem.

Avslutningsvis — vilka drömmar, mål eller projekt ser du framför dig framöver, och hur vill du fortsätta utvecklas som konstnär?

– Jag hoppas att detta bara är början av min konstnärsresa. Jag ser fram emot många roliga utställningar och många möten med människor som tycker om min konst. Jag har också drömmar om en egen barnbok, barnrelaterade produkter, och att kanske en dag kunna försörja mig på att skapa dessa tavlor och berättelser.