Anna Brandt för vidare konstnärsarvet

Stora abstrakta målningar som återspeglar naturen är konstnären Anna Brandts nisch. Hon som tidigare i livet inte alls var särskilt intresserad av att måla har idag sina konstverk hängandes runt om i hela Europa och får beställningar från andra sidan Atlanten. Färg, harmoni och glädje utgör grunden för konstverken. Här är Annas resa, från ett nästintill obefintligt intresse för konst till att fastna för skapandet direkt.

Publicerat 2021-11-04

Det var först när Anna Brandt ärvde konstnärsmaterial från sin bortgångna mor som tanken väcktes om att måleriet kanske var något för henne. Modern var utbildad konstnär med ett passionerat intresse för vackra miljöer som parker och kyrkor. Under den sista tiden då de båda spenderade mycket tid på sjukhus diskuterade de ofta om konsten hängandes på väggarna, hur oinspirerande och deprimerande den var.

“Min mamma sade då till mig; Om du någon gång börjar måla, så snälla måla glad konst, som gör folk lyckliga”, berättar Anna. Och så blev det verkligen. Anna strävar efter att skildra harmoniska motiv, som ska kännas som en plats att hämta energi från, mitt i hemmet. På så vis lyckas hon kombinera den abstrakta stilen med inspirerande färgkombinationer med stora färgsprakande fält, som kan liknas vid storslagna blomsterängar om en kisar med ögonen.

Måleriet som mognat och vuxit fram

När Anna var yngre var bild och konst inget som intresserade henne alls. Under åren 2018-2019 började hon testa på måleriet som utvecklades till en meditativ hobby, ett sätt att komma ned i varv. Kärleken för konsten blev ett faktum och hon fastnade omedelbart för det kreativa utloppet.

Inspirationen till de stora konstverken finner Anna i minnen från barndomen, trädgårdar och parker. Naturens skiftande skönhet har en stark och tydlig inverkan på hur slutresultatet tar form. Genom att alltid måla utomhus i sin trädgård ser hon tydligt hur naturen skiftar färg allteftersom årstiderna passerar. “Motivet får växa fram och utvecklas under tiden”, säger Anna.

“Jag tror att jag har blivit mer självkritisk”

Från vårens mjuka pasteller, sommarens livliga kulörer och höstens lågmälda toner återspeglar Anna naturen i en egen abstrakt stil. Kreativiteten flödar och det verkar inte finnas något som kan stoppa den. Hon berättar att idéerna knappt får plats i huvudet och att motiven aldrig tar slut.

Annas stil är tydlig samtidigt som hon utvecklas hela tiden; “I början så tänkte jag inte alls när jag målade, jag tog fram en duk och målade och så blev det vad det blev. Nu när jag är framför duken märker jag hur processen kan ta längre tid. Jag tror att jag har blivit mer självkritisk”, säger hon.

Räds inte den vita duken

Det är på gott och ont att kritiken finns där. Det kan både bli som en sporre för att fortsätta utvecklas samtidigt som det ger större utrymme för reflektion över motivet. “Ju mer kreativ jag är, desto mer kreativ blir jag. Och då blir det även roligare, samtidigt som självkritiken också blir tydligare”, säger Anna.

När hon fastnar i ett motiv har hon däremot ett knep; tavlorna får hänga sig klara. Om det känns som om målningen inte kommer någon vart brukar hon hänga upp den i sitt hem. På så vis får hon en bättre känsla om det saknas något. Trots självkritiken räds hon inte den vita duken; “Jag vet att det går att rätta till misstag och vända dem till något bra. Därmed är det även möjligt att prova på fler färgskalor och experimentera alltmer. Årstiderna och dess olika färger påverkar också min inspiration och hur motivet får sina färger”, säger hon avslutningsvis.

Anna Brandts kärlek till konsten är stark, och det är tydligt att hon är ämnad till att skapa stora tavlor som inbringar ro till ett hem. Hon vågar ge liv åt konst som är färgstark och som medför harmoni och glädje till betraktaren. Med orden “Man ska inte vara så rädd” ringar Anna själv in sitt konstnärskap och konstnärliga arv helt korrekt.